Jag har läst boken Jag, Robot (I, Robot) av Isaac Asimov. Boken är en Sci-fi bok som utspelar sig mellan 1997-2032. Anledningen till att den kan klassas som sci-fi även fast den delvis utspelar sig för tretton år sedan är att boken kom år 1950. Det i kombination med att den har kommit ut i nya utgåvor borde göra att den skulle kunna ses som en klassiker. Huruvida den har uppnått klassikerstatus eller inte vet jag inte så jag ska inte uttala mig om det heller.

 

Bokens handling är i alla fall som sagt förlagd mellan 1997 och 2032. Det går ihop eftersom att det som driver handlingen framåt är en journalist som intervjuar en person som heter Susan Calvin. Jag återkommer till henne senare. Journalisten ber henne att berätta om robotarnas historia för honom och det gör hon. I de olika kapitlen får man följa olika personer som på ett eller annat sätt har något problem med robotar. Boken handlar nämligen om robotar och de olika typer modeller av robotar som har lett fram till tidpunkten för karaktärernas samtal. Susan har nämligen väldigt bra koll på robotarnas historia eftersom att hon blev inkallad så fort någon har problem med robotar. Detta beror på att hon är så kallad ”robotpsykolog” vid företaget U.S Robots, företaget som skapar alla robotar som innehar en ”hjärna”. Att vara robotpsykolog innebär att hon är specialiserad på det tre robotlagarna och deras inverkan på varandra. De tre robotlagarna är:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.

 

I, Robot (jag väljer att använda det engelska namnet för jag tycker att det svenska namnet är så töntigt) beskriver någon form av utopi där robotar och människor lever tillsammans i harmoni. Som tur är allt inte bara frid och fröjd eftersom att det hade varit både verklighetsotroligt och inte speciellt intressant att läsa. Det finns så klart en organisation som är emot alla robotar utan någon speciell anledning mer än att de är konservativa. (D.vs framtidens KD) I ett kapitel beskrivs också en flicka som utvecklar en väldigt nära relation till sin robot vilket inte gillas av hennes mamma. Detta kan även jag relatera till trots att jag inte har någon robot vilket är kul.

 

Jag tycker att boken är väldigt intressant att läsa och jag måste erkänna att jag önskar att framtiden ser ut såhär. Då har vi ingenting att oroa oss för. Boken beskriver emellertid som sagt en utopi vilket ger mig anledning att tro att då inte är fallet.

 

Summa summarum så är det en väldigt läsvärd bok som alla borde läsa och som dessutom kan komma att räknas som klassiker (om den inte redan gör det).

/L