"To think too long about doing a thing often becomes its undoing."

Det blev inget inlägg igår. (No shit) Detta beror på en sak. Denna eminenta sak kallad virus inte ett datavirus utan ett magsjukevirus. Jag tror i alla fall att det är någon form av magsjuka. Dessutom har jag on i huvudet. För att illustrera hur det känns i mitt huvud just nu så kan man likna det vid att jag har personer som slår mig i huvudet med hammare. Både i pannan och på sidorna av huvudet.

Men nog pratat om viruset jag har i kroppen och så övergår vi till det jag har på datorn. I alla fall så tror jag att jag har virus på datorn. Kan nämligen inte starta .exe filer ordentligt. Så nu är min plan att lägga över allt viktigt på någon form av bärbart lagringsmedium och sedan köra in linux. Det enda problemet är att jag vill ha någon form av garanti att jag kan byta tillbaka till Windows om jag vill och jag är inte helt säker på om jag har det än så jag får vänta ett tag till...

/L

"Trassla inte till saker genom att komma dragandes med fakta"

Jag nämnde ju i går att jag kanske skulle komma med ett inlägg som liknade det i går så det tänkte jag göra nu. Det var såhär gårdagens inlägg egentligen var tänkt att se ut.

Det jag irriterar mig på är folk som tar sport på allt för stort alvar. Eller inte det heller, bara de som tar fel sport på för stort ansvar. Okej, innan ni postar en massa hat-kommentarer så låt mig förklara vad jag menar.

Jag förstår att folk tar sport som de själva utövar på stort alvar och det ser jag inget problem med. Däremot folk som näst intill skulle kunna skära sig för att Skellefteå Aik förlorade en match. Till dem känns kommentaren: "Det är bara ett spel" som rätt passande. Jag menar det är ju inte direkt så att eran framtid hänger på att de vinner SM-guld som det kanske kan göra om man utövar någon sport själv. Era liv kommer att fortsätta som vanligt även om nyss nämnda lag åker ut mot Luleå.

Okej om folk har satt allt de äger på att Aik ska vinna SM-guld då kan jag förstå att man kanske skulle vilja ta sitt liv men det känns ju som genuint korkat att göra det.

Nu så! That's more like what I ment.

/L

"I Windows kan du nu använda drivrutiner som är större än 2 GB. Den största storleken som stöds är 2 TB (terabyte). Detta gör att du kan spara utrymme på hårddisken."

Jag finner en sak lite intressant. Nämligen hur stor vikt folk fäster vid sport. Fast om man ska vara helt ärlig så är det som intresserar mig. Det som däremot intresserar mig är folks dubbelmoral då det kommer till sport.

T.ex. (jag gillar exempel) Någon frågar om man ska göra något och man svarar "Nej jag ska spela Starcraft" då kan jag tänka mig att man kommer att få höra saker som: "Nörd" "No life" osv. Om någon å andra sidan frågar samma sak och man i stället svarar: "Nej jag ska spela Tennis" så får man kanske höra ett typiskt. Vilket är sjukt konstigt eftersom att det ligger sjukt mycket pengar i Starcraft. Det finns en kille som tjänar 2000 dollar i månaden på det. Dessutom finns det möjligheter att spela turneringar med höga vinstpotter i. Runt 100.000 sek. Tänk er då att man spelar en sådan turnering i månaden (vilket borde vara väldigt lågt räknat) då har man tjänat ungefär 114 000 sek i månaden. Jag misstänker att om det inte är mer så är det definitivt uppe och konkurrerar med lönen för tennisspelare. Därför ser jag inte riktigt hur man kan rättfärdiga uttrycket: "Det är bara ett spel" då man uppenbarligen kan bli rik på det.

Jag ska för övrigt säga att när jag satte mig ner och började skriva detta så var det inte såhär det var tänkt att se ut så det kanske kommer ett liknande inlägg senare.

/L

"Fråga till suporten: Var sitter controlaltdelete-knappen?"

Jag är medveten om att de flesta av mina läsare inte har insett det än så därför tänkte jag förklara det för alla nu nämligen: Storheten med Twitter.

De flesta har missförstått Twitter som något som man ägnars sig åt att skriva meningslös information som t.ex. "Nu har jag vaknat" "Jag åt ägg till frukost" eller "Nu ska jag gå och lägga mig" och för all del. Det finns sådana människor också men Twitter är så mycket mer än så.

Twitter är ett ställe där man kan prata med precis vem som hälst om vad som helst. Folk kanske säger då: Men vadå? Det kan man ju göra på facebook också? Nej inte i samma utsträckning som på Twitter. Facebook har nämligen begränsningen att man måste vara vän med den man vill prata med. Detta är inte nödvändigt på Twitter eftersom att alla kan se allt. Detta kan låta lite läskigt när man hör det men Twitter är så stort att man måste följa personer man gillar att läsa vilket då den personen kan se vilket gör att man inte kan vara helt och hållet anonym.

Fler fördelar är att det är lätt att få allas åsikter om något. Det enda man behöver göra är att skriva t.ex. "Förklara storheten med fotboll för mig" Då kommer du att få en massa förklaringar till varför det är bra och kanske några till varför det är dålig. Sedan kanske folk Retwittrar det du har skrivit så kanske du kan starta riktiga Twitterdiskussioner.

Funktioner med Twitter som är så bra då? Man kan t.ex. göra en så kallad hashtagg på ett ord. Man sätter ett staket framför (#) Exempel: "Nu ska jag titta på #skellefteå aik" Då kommer ditt inlägg att hamna i en kategori som heter Skellefteå aik så då kan andra gå in i den och hitta folk som har likadana intressen. Sedan finns det roliga funktioner som Mention som man får till genom att skriva ett @ framför någons namn så att de får upp det inlägget på sin profil.

Detta är bara några bra saker med Twitter. Jag ber om ursäkt för att inlägget blev så långt.
/L

"Ungdomen skulle vara ett idealiskt tillstånd om det kom senare i livet"

Jag vet att ni är less på att höra det och jag vet exakt hur mycket jag har tjatat om det. Framför allt på facebook men även här tror jag. Även fast ni är less på det så känner jag att jag måste ta upp det nu. Nämligen alla skrivfel som finns på Internet.

Egentligen hatar jag inte alla skrivfel. Jag kan leva med några stavfel här och där, satsradning och andra småsaker. Sådant som jag däremot stör mig på är, som jag sagt tidigare, särskrivningar, folk som inte kan använda skiljetecken. Alltså vad är det med dessa personer som inte kan använda skiljetecken? Nu menar jag inte personer som använder skiljetecken fel, de stör jag mig bara lite på men alla dessa människor som inte använder några skiljetecken. De skriver en tre rader lång mening utan så mycket som ett komma och som kan tolkas på tretton olika sätt bara därför. Jag förstår inte detta. Slutar folk anstränga sig så fort de går utanför skoldörren. Jag menar, det finns ju en anledning till att man går i skolan. Nämligen att man ska kunna skriva förståeligt. Det värsta med allt ihop är att det inte bara är småbarn som inte har lärt sig skriva ordentligt som gör detta, då hade det kanske varit uthärdligt. Nej det värsta är att jag även har sett nior och ännu äldre personer göra detta. Varför kan folk inte skriva ordentligt?

Nu ska jag gå och sörja mänskligheten.
/L

"Varför kallas det rusningstrafik när ingen rör på sig?"

Jag har hittat en sak som stör mig rätt så mycket. Eller alltså det finns rätt mycket jag stör mig på men det är en speciell sak som jag tänkte ta upp nu.

Ni vet alla, jag tror att den korrekta benämningen är demoband. Alltså band som inte har blivit uppsignade av någon skivbolag ännu men som ändå finns och som försöker ta sig någon stans. Jag nämner inga namn här, ni vet vilka ni är. Det jag stör mig på är inte banden i fråga, jag skulle inte störa mig på detta om jag störde mig på banden så det är inte det. Det jag stör mig på med dessa band är att det inte finns någon sätt what so ever att få tag i deras musik. Har man tur så kanske det finns någon risig inspelning med en mobilkamera på något live event men inte så mycket mer. I dagens värld där det finns hur många möjligheter att sprida sin musik som helst så borde man ju ta chansen på t.ex. Myspace eller Facebook. Men nej, vill de inte bli uppsignade och känna eller?

Okej fine. Jag kan förstå att det är svårt att få musik med perfekt ljud om man inte har möjlighet att spela in ordentligt men det måste ju vara möjligt att i alla fall ta en mobil eller något med bra mikrofon och spela in något i replokalen där de håller till. Eventuellt filma ett live event med en riktig kamera.

/L

"All intelligent thoughts have already been thought; what is necessary is only to try to think them again."

Jag insåg en sak i går. Jag fick inspirationen från nationella proven i Svenska och Alex Schulmans krönika om demonstranter. Där menar han att alla som skapar facebookgrupper för något är dumma i huvudet i princip. Nu kanske jag överdrev det där en aning men han skriver:

Vad gör människor från vår generation som tycker att något är alldeles åt helvete uppåt väggarna för jävligt? Jo, de startar Facebook-grupper.

De orkar inte bege sig mot barrikaderna och stå där och skrika sig hesa. De öppnar laptopen och AGERAR digitalt. Har ni varit inne på Facebook och tittat vilka rörelser som bildas där inne? Det är dyster läsning. 39 000 människor har enats i gruppen ”Stoppa vegetarianerna”. 54 000 människor slår fast: ”VI HATAR ANNA ANKA!” Det är mycket ”MOT” – men också en hel del ”FÖR”.

Jag tillhör förvisso en generation som kommit ännu längre än hans generation när det gäller "digitalt agerande" så jag kanske inte är helt rätt person att uttala mig men jag ser inte varför det skulle vara fel med facebookgrupper? Det är ju tydligen inget fel med att stå och vifta med namninsamlingar framför näsan på någon ledande person. Varför är det bättre att uttrycka sina åsikter genom insändare i någon lokaltidning än genom bloggar och andra sociala nätverk? Den enda skillnaden är ju att folk läser åsikter från sociala nätverk men inte insändare i lokaltidningar.

Det är folk som Alex Schulman och hans likasinnade som håller tillbaka samhället. Utan sådana människor så skulle vi ha kunnat befinna oss längre fram i dag.

 

/L

 

”Be careful not to become so heavenly that you are useless on Earth.”


Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i dag. Jag hade haft en massa att skriva om jag hade haft en fjortisblogg utan substans. Missförstå mig inte nu. Jag försöker inte på något sätt påstå att jag har substans, absolut inte men jag har ingen fjortisblogg i alla fall och det är jag otroligt glad över. Därför tänker jag inte berätta för er att jag har varit och spelat innebandy i dag och att vi vann med 8-4. Jag tänker inte heller berätta att jag har varit med Emma i dag och att vi tog en massa bilder. Jag tänker inte heller visa er dessa bilder:

 

 

 

 

Eftersom att jag inte har en fjortisblogg. Hade jag haft det så hade jag sagt allt det där men nu har jag inte det så synd för er att ni missade det.

 

/L

"Klassisk är en bok som folk berömmer men ingen läser."

I dag på So:n pratade vi om Japan. Vi skulle komma på lite roliga fördelar och nackdelar med Japan. Då slog det mig att det kanske inte är så synd om Japan som alla vill tro. Jag tror nämligen att Japanerna har en liten plan. En plan som lyder enligt följande:

Japan icensatte hela våg-saken för att på sikt ta över världen. Tror ni mig inte? Försök i sådana fall förklara saker som att man hade SJUTTON st kärnkraftverk som bara RÅKADE stå ivägen för vågen och nu riskerar att explodera och sprida farlig strålning över hela världen.
"Ja men de tar ju mäst skada av de själva."
Jo för visso de som man ser om på nyheterna. Men hur kan ni förklara att det är så många som saknas? Antagligen så har de någon form av bunker under ön där de ska sitta i några generationer tills hela resten av världen har dött av all strålning de har släppt ut. Då kommer de gå upp på jordytan igen och stå som enväldiga härskare.

Varför gör de då detta? Jo det bor ju ex antal miljoner människor i Japan, Japan har en yta som är lika stor som två tredjedelar av Sverige. Däremot så är det bara 5% som är beboelig. De gör det ju för att få mer plats att leva på. Dessutom så är det förmodligen också lite av en hämnd mot USA för atombomberna 1945. Jag har hört att Japaner är långsinta...


Inlägget ovan är bara mina egna tankar och är inte basserat på fakta över huvud taget

/L

"Aldrig förr har så många, gjort så lite, på så lång tid"

Det blev inget inlägg igår eftersom att jag hade ett matteprov i dag som jag var tvungen att plugga till. Det gick för övrigt oväntat bra, vi får se hur långt det räcker.

Dessutom så lovade jag ju att jag skulle dyrka Dead By April på den här bloggen. Det har ju inte blivit så mycket av det än så länge så jag tänkte styra upp det nu. Jag blev nämligen så taggad på Dead By April nu när jag såg att de hade lagt upp lite nya bilder på sin facebook. Dessutom så sitter jag och vrållyssnar på deras "skiva" stronger all ledig tid. Jag tänkte för övrigt visa er de nya bilderna:

 

 

 

 

/L

Jag kände att jag egentligen inte hade något att skriva om i dag då jag inte lyckats övertala Nika att skicka några bilder till mig. Men sedan slogs jag av den briljanta idén att nämna att jag tog tag i att spela Mass Effect 2 i går och eftersom att denna blogg inte läses av så många spelnördar så tänkte jag berätta vad Mass Effect 2 är då de flesta kanske inte vet.

Mass Effect 2 är uppföljaren till spelet Mass effect (vem kunde ha trott det?^^) som utsågs till årets spel då det kom. I korthet så är Mass Effect-serien ett Sci-fi-RPG med en viss commander Shepard som kan vara antingen en kille eller en tjej det får man välja själv. I introscenen av Mass Effect 2 så dör Shepard men han/hon blir återuppbyggd av en organisation som kallas Cerberus och som vill att man ska ta reda på varför mänskliga kolonier försvinner runt om i universum.

För att kunna göra detta så behöver man ett team så först måste man rekrytera dem. Man får både återse medlemmar från första spelet och träffa nya karaktärer. De gamla medlemmarna vet inte att du lever så de har gått vidare och tagit andra uppgifter så de blir glatt överraskade när de återser dig.

Det är väl en kort sammanfattning av storyn i Mass Effect 2. Jag skulle kunna gå in på hur spelet funkar rent mekansikt och hur det ser ut grafiskt men det kändes som slöseri med tid då de flesta av er inte bryr er.

Det blir inga bilder från i lördags i dag men jag ska fortsätta tjata på Nika.

Jag funderade som jag nämnde på Facebook i går så tänkte jag brinna av på Solsidan i dag. Jag vet inte riktigt varför jag var så sur på det i går dock. Jag tycker bara inte om det eftersom att jag blir så irriterad på Ove och hans fru, stör mig mer än lovligt på Felixs fru. Det jag irriterar mig mäst på av allt är hur feg Felix är. Varför kan han inte säga nej åt någonting? Jag vet egentligen inte varför jag tittar på det... Jag ska sluta.

Jag och Emma googlade lite och hittade lite roliga felmeddelanden:



Jag vet inte om det går att läsa vad som står, om inte så finns de här:
http://train-brain.blogspot.com/2007/05/computer-enhancers.html

Jo just det, jag skulle ju berätta hur man slapp det nya sättet att titta på bilder på facebook. Okej, såhär gör man: Du klickar på en bild så att den svarta rutan med bilden kommer fram sedan klickar du på F5. Då får du det gamla sättet om du nu är så konservativ att du inte fixar förändringar.

/L

"Gör det roliga först. Det tråkigare blir mindre tråkigt, när ingenting roligt väntar."

Jag är hemskt ledsen att det inte har blivigt något inlägg i helgen. Det har helt enkelt att göra med att jag har ett så otroligt intressant och händelserikt liv.

I lördags så var jag och såg på när Juniorerna från Umeå kom och spelade mot våra juniorer (curling). De från Umeå vann men våra juniorer spelade bra för att vara första matchen. Så nu har jag nämnt det så nu blir de glada.

I alla fall så var vi och firade Nika i går och då blev jag så illa tvungen att sitta och titta på melodifestivalen. När jag ägnade mig åt denna totalt hjärndöda aktivitet så tappade jag allt hopp om svenska folket. Alltså vad är det för låtar som har röstats fram till finalen egentligen? Det är ju inte låtarna som folk röstar på utan personerna som sjunger. Tänker på Dannys låt här som bara bestod av textraden: "In, the club" samt fyra olika ackord. Är det trotts allt låtarna som folk röstar på så flyttar jag utomlands. Är det förbjudet med låtar som har någon form av djup? Exempel: "Jag ska bli populär" "Jag är kär" "I klubben" samt "7 dagar 7 dagar 7dagar" dessutom är låttexter som: "Min trumma låter bom bom bom" ett hån mot folks inteligens. Det enda som inte är tragiskt med melodifestivalen (det är faktiskt så mycket ironi att JAG blir chockad) är... Eller jo det är också tragiskt men det är fortfarande ironiskt, är alla tjejers kläder. Eller rättare sagt, alla tjejers avsaknad av kläder. Att titta på melodifestivalen är som att titta på mjukporr. Vad är det då som är så ironiskt med detta? Jo att det är ett känt faktum att alla killar som gillar schlager är homosexuella. (Sjuk generalisering jag vet but still)

Jag skulle kunna fortsätta att prata om saker som jag hatar med melodifestiveln här, den ena mer tragisk än den andra men det skulle bli alderens för långt att läsa så jag tror att jag ska runda av här med att säga att jag ska försöka tvinga Nika att ge mig lite bilder från i går. Samt att jag kanske kommer att lägga upp en film från igår. Dessutom så berättar jag hur man slipper det nya irriterande sättet att titta på bilder på facebook...

/L

"Jag facepalm:ade så hårt att jag fick karpaltunnelsyndrom"

Jag har stött på ett intressant fenomen. Behöver jag nämna att det är på facebook? Nej jag tänkte väl inte det. Fenomenet i fråga är en stor grupp av människor som jag misstänker har utvecklats av gillaknarkarna. Denna grupp människor har jag valt att kalla "gilla-kåta" Det är den gruppen av månniskor som inte kan skriva en statusuppdatering utan att de kräver att någon ska gilla den. Skulle de skriva en uppdatering som ingen skulle gilla så tar de bort den och de ser ner på alla som skriver något utan att någon har gillat det. Det här har spårat så mycket att det finns folk som har satt i system att skriva inlägg där de garranterat får folk som gillar. Exempel på sådana statusuppdateringar:

Alla som vill träffa mig i sommar trycker på "gilla".
Sedan lägger du in detta på din logg! :)

gilla detta inlägg så skriver jag "hej du är ...." i din logg:)

Gilla detta så skriver jag om du är, ful, standard, normal-snygg, eller snygg :) Kommer vara ärlig, ditt problem om du är ful.

Detta är bara några exempel. Jag tror att man egentligen borde se detta beteénde som någon form av psykisk sjukdom. T.ex. någon fomr av uppmärksamhetsstörning som gör att man kräver uppmärksamhet.

Å vad kan man då säga? Jo: Facebook, om ni läser detta, ta bort gilla-knappen. Den förstör liv.

Jag vill minnas att jag en gång för länge sidan lovade att jag skulle lägga upp ett nytt kapitel av Zhia. Det blev ju inte då men den som väntar på något gott väntar... oftast för länge ur deras egen synvinkel. Men nu kommer det i alla fall. I det här kapitlet som jag har valt att kalla det första eftersom att det andra bara var en prolog, så kommer ni att få träffa kapten Rayn som har ett litet huvudbry. Dessutom, utan att säga för mycket, så får ni veta vad Zhia är för något. Trevlig läsning.

300 år senare

- Inleder FGR-drift om T minus fem minuter, förkunnade vice Amiral  Aceru från sin plats bredvid Rayn.
Rayn tittade på sina skärmar för minst tjugonde gången den senaste minuten. Han var egentligen inte orolig över något. Han litade på att Aceru såg till att de hamnade rätt. Han hade ju faktiskt gjort detta minst tusen gånger och kunde göra det i sömnen med ena handen bakbunden. Det var inte det som var problemet. Problemet var själva uppdraget. Allt hade börjat som ett enkelt rutinuppdrag, de hade plockat upp störningar på radarn och åkt för att se efter vad det var för något. Det var då de gjorde upptäckten, en upptäckt så stor att han inte vågade sig på att gissa vad som skulle hända i fortsättningen. En sak kunde han emellertid med säkerhet veta: ingenting skulle bli det samma. Nu skulle de bara tillbaka och meddela upptäckten till rådet så att de kunde fatta ett beslut. Han var glad att det inte var upp till han att fatta beslutet. Han kände att inte ens han ville ta på sig ansvaret för det beslutet, trotts sin skicklighet som militär. Det var ingen tillfällighet att han var Amiral på det mest respekterade skeppet i hela den mänskliga rymden. ( Det senare berodde troligen på det föregående) Vid tjugo års ålder hade han ensam försvarat en mänsklig koloni från en attack av ett rövarband med femton tungt beväpnade och bepansrade legosoldater. Efter det var hans ställning ett faktum och med sexhundranitton lyckade uppdrag bakom sig så var det ingen som ifrågasatte den.
- FGR-drift om T minus två minuter, upplyste Aceru honom.
FGR var en förkortning av “Förflyttning Genom Rummet” och innebar att man på inom loppet av ingen tid alls kunde befinna sig på andra sidan universum. Från början hade den kallats “Omedelbar Förflyttning Genom Rummet.” Tyvärr så blev det namnet alldelens för långt och förkortningen (OFGR-drift) rullade inte av tungan på ett tillfredsställande sätt så ordet “omedelbar” hade tagits bort. Detta var emellertid inget som Rayn ägnade någon tanke vid det här laget. FGR-driften förflyttade honom genom universum oavsett vad den hette. Rayn höll ögonen fästa på sina skärmar medans Aceru räknade ner från T minus fem sekunder. När han kommit fram till noll och skrikit att FGR-driften aktiverades så slutade han tillsammans med sitt skepp att existera.

Bara för att börja existera samma millisekund på andra sidan galaxen. Rayn kände den välbekanta känslan i solarplexus som alltid infann sig efter att ha rest med FGR-driften. Känslan kunde närmast beskrivas som att någon satt innanför huden på honom och kittlade honom från insidan med en fjäder. En ganska behaglig känsla när allt kom omkring. Rayn kontrollerade sina skärmar och såg att allting såg normalt ut. Såklart, hur kunde det finnas anledning att tro att Aceru skulle misslyckas med just detta FGR-hopp? Han insåg att han var paranoid men hur kunde man vara annat i hans läge? Han viste inte men han visste att han snart skulle vara ur denna obehagliga situation.

Skeppet hade dykt fram ur intetheten ca tio minuter från Balhund Prime. Metropolen för den mänskliga rymden där rådet huserade. Han kunde se fler skepp som materialiserades ur ingenting runtomkring honom. Inom det tillåtna området för materialisering. Det var viktigt att alla höll sig till det avståndet annars kunde det gå mycket illa, som för femton år sedan. Ett civilt skepp råkade materialisera sig mitt i ett transportskepp med femtonhundra personer ombord. Alla utom tjugo omkom och det ansågs vara den största katastrofen i modern tid.

Det var emellertid ingenting med vad som skulle hända om han misslyckades med sitt uppdrag. Men varför skulle han göra det? Han hade inte misslyckats med ett enda uppdrag på fem år. Dessutom var det ingen som visste att han ens hade ett uppdrag, inte ens rådet anade det. Inte än i alla fall. Därtill så var det bara… han slängde ett öga på en av sina skärmar, åtta minuter kvar tills allt skulle vara över.
- Daxamar 915 anhåller om landningstillstånd, vi har en kod röd. Hörde Rayn Aceru säga till synes till ingenting men Rayn visste att skeppets dator skulle fånga upp hans röst och skicka den vidare till flygledartornet på Balhund Prime.
-Identifieringskod! Begärde rösten som kom från alla håll samtidigt på grund av skeppets ljudsystem som möjliggjorde att alla på bryggan obehindrat kunde höra all kom-trafik som fördes.
- 1, 9, 5, 4, 8, 6, 6, 3, 7  svarade Aceru och Rayn kunde höra en antydan till irritation i rösten trotts att han borde ha vetat att han skulle behöva gå igenom precis denna procedur när han hävdade att det var en kod röd.
- Uppfattat Daxamar, ni kan landa i hangar 540. Rådet tar emot om femton minuter.

Rayn tittade på en av skärmarna framför honom och räknade tyst i huvudet. Rådet tar emot om femton minuter. Ingenting skulle hända fram till att det landat  tack vare Baldhund:s försvarssystem. Efter det var det bara tio minuter kvar tills allt var över, han skulle nog klara tio minuter.

Rådet bestod av tio personer i olika åldrar, från trettio till hundrafem. Alla stod på var sitt podium mitt i det gigantiska mötesrummet. Rådets podium var belägna ungefär tjugo meter ovanför golvet så att alla åskådare som satt på någon av åskådarplatserna som fyllde väggarna kunde se dem. Just i dag var emellertid alla platser tomma, det var nämligen ingen som visste att det hölls ett möte här just nu. Om någon mot all förmodan hade vetat så hade de ändå inte fått komma in eftersom att allting var belagt med högsta nivå av sekretess. Rayn stod i sin svävande talarstol och blickade ut över det storslagna rummet medan han förberedde sig att börja prata.
- För fyra dagar sedan, började han, skickade ni ut oss för att rekognosera sektor 442. När vi gjorde detta upptäckte vi en störning på radaren och vi åkte dit för att undersöka, det vi upptäckte var häpnadsväckande. Känner ni till historien om Zhia?
Alla nio av rådsmedlemmarna nickade jakande medan den yngsta medlemmen tittade frågande på de andra. Rayn kände att han var tvungen att förklara för den oförstående rådsmedlemmen så att alla förstod precis hur stort det han skulle berätta var.
- För ca trehundra år sedan, när man nyligen hade uppfunnit FGR-driften, åkte människan runt i rymden och försökte utforska varje liten del av den. Man insåg snart att man var långt ifrån själva i rymden. De flesta av rymdens andra invånare var vänligt inställda men några kunde inte acceptera faktumet att de inte var den mest överlägsna rasen som fanns. Detta ledde till ett krig med stora förluster för båda sidor. Någon gång under de följande åren bestämde man sig för att hitta ett sätt att göra slut på kriget en gång för alla. Man konstruerade ett vapen som var så starkt att det kunde förstöra stjärnor och fienden kapitulerade inför dess bara åsyn. Dessvärre så försvann det spårlös; Han gjorde en konstpaus. Till nu. Jag tror att vi har hittat Zhia, det kraftigaste vapen som någonsin byggts.

Vad kommer att hända här näst?Är det verkligen Zhia de har hittat? vad kommer rådet att besluta? Vad kommer att hända med Rayn? Svaren får ni kanske i nästa spännande kapitel av Zhia.

"Nu har jag tränat två pass i veckan. Varje dag."

Jag vet inte riktigt vad som hände med inlägget i går. Det blev väldigt konstigt som ni kanske märkte. Först var det någon konstig fär på texten och sedan var texten olika stor. Men man lär sig av sina misstag och jag hoppas att jag inte ska göra om det igen.

Jag har i alla fall tvingat Emmelie att skicka lite bilder från Night Flight till mig nu så jag tänkte lägga ut dem. Det är förvisso ungefär samma motiv på alla men det här är min blogg så ni får leva med bilder på mig.







/L

"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig."

"To most of the people it sounded like Microsoft had gotten away with murder"

Denna väldigt (hrm) "intressanta" söndag har jag tillbringat med att försöka få igång mitt exemplar av Two Worlds 2 att fungera. Det har tagit några veckor men skam den som ger sig. Efter mycket om och men så har jag ÄNLIGEN lyckats få det att fungera. På pappas dator ska tilläggas men ändå. Jag kanske eventuellt skriver en recension av det när jag är färdig med det. Tyvärr så vet jag inte om jag kommer att spela det klart då första intrycket inte är speciellt lovande.

I alla fall så styrde jag upp dagen efter det och skrev min fördjupning av internet i dag. När jag gjorde det så kom jag ihåg en dokumentär som gick på Discovery Sciense för ett tag sedan som hette: Download - The true story of the internet och som handlar om hur internet kom till helt enkelt. Jag letade reda på den och har suttit och tittat på den sedan dess. Den dokumentären är väldigt intressant och jag kan rekomendera den till alla. Ni hittar den HÄR. Det är för övrigt därifrån som citatet i början kommer.

/L

"Tystanden som uppstår när pianisten i Liquid Echoes frågar mig om jag har facebook"

Det kan eventuellt ha varit den mest onödigra frågan jag har hört i år men hur skulle han kunna veta? Han läser uppenbarligen inte min blogg...

Som ni kanske har förstått vid det här laget så gick vi fram och pratade med dem efter att de spelat klart. Vi frågade då om de hade släppt någon skiva eller om de fanns på Spotify (det gör det samma eftersom att jag inte kan lyssna på spotify) och då svarade han att de inte hade gjort det ÄN men att de fanns på facebook. Sedan lade han till: "Har ni facebook?" Jag känner mig som den som har mäst feacebook av alla men som sagt, det kunde ju inte han veta.

Det var ju då Night Flight i går vilket jag inte tänker skriva om eftersom att det skulle göra att denna blogg blev en fjortisblogg vilket jag strävar hårt för att undvika. Nej men jag ska nog försöka tvinga Emmelie att skicka lite bilder till mig så att jag kan hitta på något kul senare.

/L

Jag känner att jag är tvungen att skriva detta inlägg eftersom att... jag vet egentligen inte varför men jag kännde att det var dags för det nu.

Det jag tänkte skriva om är i alla fall Facebook. Denna otroligt vakra sak som alla har hört talas om och som nästan alla har. Det jag egentligen tänkte fokusera på i detta inlägg är den lilla gruppen av människor som inte har facebook för att de tror att de inte behöver det. Okej, visst. Just idag, i skrivande stund så kan man kanske klara sig hjälpligt utan facebook men om några år så kommer detta inte att vara möjligt då det kommer att ha blivigt så stort att man inte KAN klara sig utan det oavsett om man vill det eller inte. Det är som med mobiltelefoner. Från början var det många som påstod sig klara sig fint utan dem men i dag är det omöjligt. Jag säger bara det till alla facebookhatare: Jag vet att ni innerst inne tycker att de som vägrade mobiltelefoner när det begav sig var dumma i huvudet. Nu gör ni samma sak...

/L

"Vad är sdet för skillnad på skurkarna och de ondskefulla genierna?"
"Jag vet inte"
"Entréerna!"

Dialogen ovan kommer från filmen Megamind. Jag har inga bra minnen från den filmen egentligen eftersom att jag och Axel skulle gå och se den. Det var inte det som var problemet, att jag skulle se den med Axel alltså,  men vi kunde inte gå och se den på kvällen eftersom att vi hade innebandyträning så vi fick gå ock se den kl. 11.30 i stället. Problemet med det var att vi var de enda som var mellan 11-20. Det var BARA småbarnsfamiljer där så vi kände oss lite malplacerade. Så dagens kontenta är: Gå aldrig och se barnfilmer mitt på dagen om du inte har ett litet barn med dig!
PS. Det var inget fel på filmen, den kan jag rekomendera. DS.

/L

"Prov som ska återanvändas omfattas av sekretess enligt 4 kap. 3 § sekretesslagen. Avsikten är
att detta prov ska kunna återanvändas t.o.m. 2009-06-30. Vid sekretessbedömning skall detta
beaktas."

Jag sitter och pluggar No inför provet i morgon och tänkte att det vore en bra sak att kolla hur lärarna bedömmer proven. Gick då in på en hemsida där man kunda läsa lite om det och det första som står är detta. Alltså man märker ju hur seriöst det är med nationella proven. Det låter ju som om att man skulle kunna hamna i fängelse för att man får veta hur många frågor det finns.

Kag känner att de har tagit i på tok för mycket eftersom att om man ska tolka texten bokstavligt så är det sekretess på det eftersom att det ska kunna återanvändas ett tag efter att det är gjort. Min fråga är VARFÖR? Ingen som har gjort provet, vilket rimligt sett borde vara ungefär 98% av alla som ska göra det, lär ju bry sig om sekretesslagen (och om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att de innefattas av den heller) så de kan ju berätta exakt alla frågor på provet och så vidare...

Mitt förslag till Skolverket är: Gör om och gör rätt.