"Our plan is to have a plan by then"

Hej! Kunde inte hålla mig borta härifrån längre så jag blev tvungen att skriva något. Det har ABSOLUT inget att göra med att @Laban nyss har startat en blogg (jag fick faktiskt ett omnämnande på den så (Dessutom tog han namnet som jag föreslog) #yay) Nej, allt ihop är @Emmas (vad irriterande att man inte kan göra "mentions" eller #hashtagga" saker på blogg.se men never mind) fel.

Kände att jag var tvungen att göra att nytt stycke här eftersom det hade blivit väldigt rörigt annars. Det är som sagt Emmas fel att jag skriver nu och jag ska berätta varför. Vi hade nämligen en väldigt djup diskussion angående musik och jag tänkte att jag var tvungen att förklara varför jag gillar "döds-metal"

Den stora anledningen är för att de är så sjukt bra musiker. Om man motsäger sig det så kan man inte mycket om musik. Jag vet inga som är så bra på t.ex. gitarr eller trummor som riktiga hårdrockare. Motargumentet mot det som jag brukar få är: "Jo kanske men måste de skrika alla sina texter?"
Nej det MÅSTE de för visso inte men måste alla debatter om någots vara eller inte vara handla om nödvändigheten av tinget i fråga? Jag tycker personligen att "skrikna" texter tar låtarna till nya höjder. Jag tror att det kan ha att göra med att jag vet exakt hur svårt det är att skrika på rätt sätt utan att skada halsen vilket gör att jag imponeras av dem. Dessutom tycker jag att det tillför ett extra djup till musiken eftersom att alla har olika skrik. Inte bara på ett sätt som man kan ha olika röster utan faktiskt också; Helt olika skrik.

Jag inser också meningslösheten i att sitta här och försöka förklara för folk som inte gillar den typen av musik varför den är så bra. Jag accepterar att ni inte håller med mig i min musiksmak och jag tänker inte försöka övertala er att göra det heller. Låter ni mig lyssna på min musik i fred så ska jag låta er lyssna på er musik i fred. Bara jag slipper lyssna på den.

/L

Få se nu... Drygt tio dagar sedan jag gjorde ett inlägg här men det beror på att jag inte haft något att skriva om. Vid det här laget så borde ni veta att jag föredrar att inte skriva någonting alls än att skriva någonting totalt meningslöst bara för att skriva något.

Med tanke på att jag faktiskt skriver något nu så borde man kanske tolka detta som att jag har någonting att skriva om. Tro det eller ej men det har jag faktiskt. Jag har nämligen bestämt mig för att jag tycker att det är rätt kul med digital grafik så jag ska börja designa bloggar. Om någon vill ha sin blogg designad. Kommentera bara på vilket inlägg helst här på bloggen så hör jag av mig.

/L

"Everything will be okay in the end. If Everything isn't okay it's not the end"

Jag ska försöka att få det här inlägget att inte bli 1000 tecken hat utan jag tänker också försöka få in någon logik.

Det är nämligen så att allas våran favorittjänst för att lyssna på musik (spotify om det var någon som inte förstod det) ska bli väldigt begrännsat. Du kan läsa allt om begränsningarna här.

Vad ska man tänka om detta då?
Det första som poppade upp i mitt huvud var: NEEEEJ nu kommer de att förtöra allt. Sedan tänkte jag att nu är spotify dött. Det kan det ju vara och då kanske de inser att det var en dålig idé. Däremot så kanske man borde tänka som såhär: Det är en riktig lyx de har försett oss med och vi borde inte vara sura över att de försvinner nu. Jag menar vi borde egentligen vara tacksamma över att de har tillhandahållit tjänsten så länge som de faktiskt har gjort. Att bli sur för att man inte längre kan lyssna på spotify helt gratis är bara otacksamt.

Det var som sagt bara en tidsfråga innan detta skulle hända eftersom att jag kan tänka mig att det är sjukt dyrt att hålla servrarna igång samt att betala pengar till alla artister som finns på spotify. Det är ju inte bara en.

En annan anledning till att inte vara sur är att det finns bättre alternativ än spotify som nu har chans att få den uppmärksamhet de förtjänar. Ett exempel är Grooveshark. Jag nämnde ju att det är bättre än spotify. Detta är en högst personlig åsikt och jag tycker så därför att:

1. Den är browserbasserad vilket gör att man slipper någon klient för att kunna lyssna på musiken.
2. Den är fri från reklamavbrott i musiken.
3. Det finns nästan lika mycket musik som på spotify
4. Det finns internetradio med en massa stationer.

Därför tycker jag att man borde byta till det när begränsningarna på Spotify "slår in"

/L

Ibland kan jag bli så sjukt irriterad på min egen beslutsamhet. Jag har sedan sexan bestämt mig för att läsa "Brott och Straff" av Fjodor Dostojevskij (1866) I torsdags när jag var på biblioteket och skulle låna böcker till svenskan så såg jag att den stod i hyllan. På ren impuls så lånade jag boken och lovade mig själv att jag skulle plöja igenom den.

Det var ett stort misstag! Jag har läst ungefär 2.5 timme och jag ångrar mig redan. Jag har läst knappt 1/6 av boken och jag ser inget slut. Det värsta med boken är att den är så tung. Den hade varit tung om den hade skrivits förra året också men den är som sagt från 1866 så man förstår knappt språket. Dessutom är själva innehållet i boken väldigt tungt och sorgligt också vilket gör det hela ännu mer jobbigt. Men jag har som sagt lovat att ta mig igenom den och det ska jag göra också.

/L

 

Jag har läst boken Jag, Robot (I, Robot) av Isaac Asimov. Boken är en Sci-fi bok som utspelar sig mellan 1997-2032. Anledningen till att den kan klassas som sci-fi även fast den delvis utspelar sig för tretton år sedan är att boken kom år 1950. Det i kombination med att den har kommit ut i nya utgåvor borde göra att den skulle kunna ses som en klassiker. Huruvida den har uppnått klassikerstatus eller inte vet jag inte så jag ska inte uttala mig om det heller.

 

Bokens handling är i alla fall som sagt förlagd mellan 1997 och 2032. Det går ihop eftersom att det som driver handlingen framåt är en journalist som intervjuar en person som heter Susan Calvin. Jag återkommer till henne senare. Journalisten ber henne att berätta om robotarnas historia för honom och det gör hon. I de olika kapitlen får man följa olika personer som på ett eller annat sätt har något problem med robotar. Boken handlar nämligen om robotar och de olika typer modeller av robotar som har lett fram till tidpunkten för karaktärernas samtal. Susan har nämligen väldigt bra koll på robotarnas historia eftersom att hon blev inkallad så fort någon har problem med robotar. Detta beror på att hon är så kallad ”robotpsykolog” vid företaget U.S Robots, företaget som skapar alla robotar som innehar en ”hjärna”. Att vara robotpsykolog innebär att hon är specialiserad på det tre robotlagarna och deras inverkan på varandra. De tre robotlagarna är:

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med Första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med Första eller Andra lagen.

 

I, Robot (jag väljer att använda det engelska namnet för jag tycker att det svenska namnet är så töntigt) beskriver någon form av utopi där robotar och människor lever tillsammans i harmoni. Som tur är allt inte bara frid och fröjd eftersom att det hade varit både verklighetsotroligt och inte speciellt intressant att läsa. Det finns så klart en organisation som är emot alla robotar utan någon speciell anledning mer än att de är konservativa. (D.vs framtidens KD) I ett kapitel beskrivs också en flicka som utvecklar en väldigt nära relation till sin robot vilket inte gillas av hennes mamma. Detta kan även jag relatera till trots att jag inte har någon robot vilket är kul.

 

Jag tycker att boken är väldigt intressant att läsa och jag måste erkänna att jag önskar att framtiden ser ut såhär. Då har vi ingenting att oroa oss för. Boken beskriver emellertid som sagt en utopi vilket ger mig anledning att tro att då inte är fallet.

 

Summa summarum så är det en väldigt läsvärd bok som alla borde läsa och som dessutom kan komma att räknas som klassiker (om den inte redan gör det).

/L

"En superdator är en maskin som kör en ändlös slinga på bara två sekunder"

Ni kanske har hört diskussionen. Konstigt vore det väl annars. Den pågår hela tiden runt omkring oss. Jag pratar om den ständiga debatten om vilken webbläsare som är den bästa.

 

Debatten fokuserar framför allt på TVÅ webbläsare. Det rör sig om den fria webbläsaren Mozilla Firefox som är en webbläsare som är baserad på öppen källkod. Detta möjliggör att vem som helst som vill kan utveckla en insticksmodul till den. Den andra webbläsaren är Google Chrome som också är en gratis webbläsare som är utvecklad av Google (who would have guessed?) Värt att nämna är också att det finns en ytterst liten minoritet som hävdar att Internet Explorer är den bästa webbläsaren. Dessa personer är uppenbarligen dumma i huvudet och borde inte vara med i debatten över huvud taget. De borde nog vara omyndigförklarade. Jag skulle kunna fylla ett helt inlägg med varför Explorer är så dåligt så det går jag in på en annan gång.

 

Personligen använder jag Firefox för att jag tycker att det är bra. Jag har absolut ingenting emot Chrome men det är någonting med Firefox som känns… jag tror att ”robustare” är det ord jag söker. Jag gillar också att det finns ett oändligt antal tillägg. Det är alltid någon som har samma problem som dig som har byggt något som underlättar problemet. En annan anledning till att jag inte använder Chrome är för att det är ett vinstdrivande företag som ligger bakom det. Detta gör att intresset att tjäna pengar riskerar att gå före det som verkligen är bra för konsumenterna. Dessutom tycker jag inte att Goolge behöver mer pengar.

 

En annan liten intressant sak är att Google Chrome marknadsför sig som den snabbaste webbläsaren på marknaden. Jag vet inte riktigt vad de baserar det på eftersom att jag har gjort lite olika tester jämte Firefox och kommit fram till att Firefox i snitt är en sekund snabbare än Chrome. Värt att nämna i diskussionen är också att den nya versionen av Mozilla (4.0) ska vara 6ggr snabbare. Visst, det handlar bara om mikrosekunder som man aldrig kommer att märka men ändå.

 

Jag hoppas att du, efter att ha läst detta inlägg, inser att Google Chrome för visso är bra men inte så bra som de marknadsför sig att vara.

/L

I dag har jag åter igen insett storheten med böcker! Det förhöll sig nämligen så att jag tvingades gå till biblioteket och låna två böcker skrivna av Charles Dickens till svenskan. Då bestämmde jag mig även för att låna en bok att läsa hemma. Det slutade med att jag kom hem med den svenska versionen av I, Robot. Boken som Will Smith tydligen har totalförstört i filmen med samma namn.

Jag tycker för övrigt att boken är intressant. Den är uppbyggd på så sätt att det är korta berättelser som är ett kapittel. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det som driver historien framåt är en kille som intervjuar en kvinna som är VD på ett robotföretag. Hon berättar sedan olika korta berättelser. Än så länge har jag stött på en liten flicka som hade en robot som "barnflicka" och två killar som jobbar med att testa robotar. Jag gillar det jag har läst än så länge i alla fall.

(Skiter för övrigt i att hitta ett citat nu eftersom att jag har det så stressigt för tillfället)

/L

När jag var liten, jag tror jag var ungefär nio eller tio, hade jag en lärare i träslöjd som var väldigt speciell. Han uppmuntrade oss alltid att tänka själv, att tänka ett steg längre och att tänka utanför ”boxen”. Det är på många sätt hans förtjänst att jag gjorde denna upptäckt. Det är nämligen som så att jag en lektion skulle tillverka en rund metallskiva. Jag funderade länge på hur jag skulle lyckas med det. Jag funderade på att använda en såg för att göra det och kom fram till att lärarens stora såg skulle lämpa sig bra till uppgiften. Tyvärr (eller som tur var kanske) fick vi inte använda den sågen så jag var tvungen att be min lärare såga ut den. Han i princip idiotförklarade mig när jag bad honom om det och sedan visade han mig hur man skulle göra för att klippa en cirkel genom att använda plåtsaxen.

”Se nu vad som händer om jag klipper bort alla fyra hörnen från metallbiten,” sade han. ”då får jag åtta hörn. Klipper jag bort dessa också få får jag sexton hörn. Till sist så har jag en rund form och då kan du fila till hörnen så att det blir en skiva av det.”

 

Hade han inte visat mig att en kvadrat kan vara en cirkel uppbyggd av en massa hörn så hade jag aldrig kunna komma fram till denna teori om universums uppkomst. Jag kom fram till detta genom två olika händelser. Först det ovanstående om metallbiten men också det som fick mig att börja tänka på det var en text av en okänd person. Såhär lyder texten:

 

”Teoretiskt kan man säga att en cirkel har oändligt antal hörn för att kunna  skapa cirkelformen. Men teoretiskt kan man även säga att cirkeln har inga hörn alls. Alltså kan man dra slutsatsen att oändlighet kan vara allt men även ingenting. Hörnen, alltet kan teoretiskt finnas där, men de kan lika gärna inte finnas där. Oändlighet är alltså inget annat än rent teoretiskt, det som avgör är hur sinnena tolkar det. Sinnena kan tolka det som en cirkel med oändligt antal hörn, men sinnena kan även tolka det som en cirkel utan några hörn alls. Vad är rätt, vad är fel?”

 

Hur ska man då tolka detta? Jo en cirkel kan ses på två sätt: Antingen så som de flesta ser den; En figur utan hörn. Den kan också ses som en figur med ett oändligt antal hörn. Jag menar att den teorin kan appliceras på många saker, antingen är det så oändligt många eller mycket av något eller också ingenting, så även universum.

 

Vad det är som gör att min teori är så radikal är att jag menar att det egentligen bara finns ett sätt att se på cirkeln eftersom båda sätten innebär samma sak.  Båda sätten att se på cirkeln innebär att hörnen försvinner. I det första exemplet så försvinner hörnen helt enkelt eftersom att de aldrig fanns där från början. I det andra exemplet så försvinner hörnen eftersom att de blir så många att de löses upp av mängden.

 

Detta kan man som sagt också applicera på universum. Det finns två sätt att se på universum: Antingen är universum oändligt, vilket är den vitt spridda uppfattningen, eller också existerar universum inte över huvud taget. Eftersom att jag ovan förklarat att båda alternativen innebär att universum inte existerar över huvud taget så kan man enkelt konstatera att så är fallet.

 

Det här kan tyckas helt obegripligt eftersom det i praktiken skulle innebära att vi inte heller existerar men så behöver det inte nödvändigtvis vara. Tänk det såhär: Universum är oändligt eller så existerar det inte över huvud taget. Vi, vår planet, stjärnorna och galaxerna är alla ändliga vilket gör att vi kan existera. Det är faktiskt inte så lätt att säga emot faktiskt. Tänk efter vad som finns i universum. Syre? Nej det är vakuum i universum d.v.s. det finns inget där. Detta gör att det inte finns något ”bortom” universum eftersom att det inte finns något universum från första början. Allt som kan tänkas finnas bortom det vi kallar universum eftersom det är det som finns bortom universum. Ingenting, ingenting finns bortom det för att det inte finns över huvud taget.

"My aim is to argue that the universe can come into existence without intervention, and that there is no need to invoke the idea of a Supreme Being in one of its numerous manifestions"

Nu mina vänner och alla andra. Nu ska ni få en liten inblick i alla sjuka saker som pågår i min hjärna. Och ja! Ni som är minderåriga kan också fortsätta läsa. De är inte SÅ sjuka saker som pågår i min hjärna.

Jag tänkte berätta vad jag jobbar på just nu och varför det här inlägget kommer att sakna substans. (bra inledning)
Jag håller just nu på att skriva en avhandling om min teori om inversum. Den kommer att bli djuuuup. Som en liten tease så kan jag säga att den involverar hörn och en cirkel.

Dessutom så jobbar jag vidare på del två av Zhia. När den kan tänkas komma är lite oklart men det går framåt i alla fall.

Innan jag avslutar så tänkte jag slänga en teori i ansiktet på er:

I filmen The Matrix (1999) så har karaktärerna Neo och Morfeus en dialog som låter som följer:
Neo: "So this isn't real?"
Morfeus: "What IS real? How do you define reality? Is it what you can feel, taste and smell. The reality is only electrical signals interprented by your brain"

Det har fått mig att tänka lite.
Tänk om allt som händer egentligen utspelar sig i mitt huvud. Det finns fler bevis för än emot den teorin. I alla fall så har jag hört fler bevis för den teorin.

Så, nu har jag gett alla huvudvärk. Jag är bäst!

/L

"Because none of us are as cruel as all of us"

Heh, det börjar vara ett tag sedan jag skrev något här. Detta beror på att jag har mått så dåligt att jag inte orkat skriva något. Förra veckan ägnade jag i sängen tillsammans med Radiogamer och mådde riktigt dåligt. Nu är det på bättringsvägen så nu kanske det blir lite mer uppstyrt. Kanske, ska inte lova något.

Jag är sugen på att skriva mer om spel. Kanske till och med styra upp något blogg-aktigt angående ämnet men det kommer inte att hända så längen jag är själv. Om någon känner för att börja blogga om spel med mig så säg till så kanske vi kan styra upp något. Hojta på Facebook eller Twitter (www.twitter.com/skegamer) eller skriv en kommentar så kan vi prata om det.

/L