Zhia Prolog
Hej. Nu kommer första delen av följetången Zhia. Det här är prologen och den är lite kortare än vad de andra delarna kommer att vara. Del 2 kommer när den är färdig men tills dess:
År 2099
Radaw stod vid kontrollbryggan på skeppet och höll noggrann uppsikt över skärmarna framför honom. Ingenting fick gå fel nu, de hade inte råd med misstag. Han gnuggade sig i ögonen, de hade inte råd med sömn heller. Teamet räknade med honom, han måste vara stark men framför allt behövde han behålla fokus. Deras uppdrag var för viktigt för att något skulle få gå fel. Det var därför han stod framför skärmarna fyrtioåtta timmar i sträck utan att lämna dem som så mycket som en bråkdel av en sekund. Hans uppdrag var egentligen väldigt enkelt, håll koll på all in och ut data som flimrade förbi på skärmarna och se till så att inget ovanligt inträffade. Hände det att något ovanligt mot all förmodan inträffade så skulle han trycka på den stora röda knappen lite till höger om alla andra knappar på kontrollpanelen. Detta skulle starta ett larm över hela skeppet och kaptenen skulle tvingas fatta ett svårt beslut. Oändliga rader av tecken och siffror susade förbi över skärmarna i en sådan hastighet att någon mer otränad person inte skulle ha kunnat urskilja dem. Även om de hade kunnat urskilja tecknen så hade de inte kunnat fårstå vad de betydde. Detta var emellertid inget problem för Radaw, han kunde både läsa och förstå koderna som snabbt susade förbi. Inget ovanligt. Han kom på sig själv med att slappna av litet.
“Inga misstag” påminde han sig själv. Han fortsatte att stirra på skärmarna, mer fokuserat än förut. En skärm fångade hans intresse. Mönstret i koden på just den här skärmen hade ändrats till något han aldrig sett förut. Han studerade det ingående och försökte reda ut vad det betydde. Han stelnade till när han insåg kodens innebörd. Han skakade på handen när han tryckte på den röda knappen lite till höger om alla andra knappar på kontrollpanelen.
(fortsättning följer...)
/L
År 2099
Radaw stod vid kontrollbryggan på skeppet och höll noggrann uppsikt över skärmarna framför honom. Ingenting fick gå fel nu, de hade inte råd med misstag. Han gnuggade sig i ögonen, de hade inte råd med sömn heller. Teamet räknade med honom, han måste vara stark men framför allt behövde han behålla fokus. Deras uppdrag var för viktigt för att något skulle få gå fel. Det var därför han stod framför skärmarna fyrtioåtta timmar i sträck utan att lämna dem som så mycket som en bråkdel av en sekund. Hans uppdrag var egentligen väldigt enkelt, håll koll på all in och ut data som flimrade förbi på skärmarna och se till så att inget ovanligt inträffade. Hände det att något ovanligt mot all förmodan inträffade så skulle han trycka på den stora röda knappen lite till höger om alla andra knappar på kontrollpanelen. Detta skulle starta ett larm över hela skeppet och kaptenen skulle tvingas fatta ett svårt beslut. Oändliga rader av tecken och siffror susade förbi över skärmarna i en sådan hastighet att någon mer otränad person inte skulle ha kunnat urskilja dem. Även om de hade kunnat urskilja tecknen så hade de inte kunnat fårstå vad de betydde. Detta var emellertid inget problem för Radaw, han kunde både läsa och förstå koderna som snabbt susade förbi. Inget ovanligt. Han kom på sig själv med att slappna av litet.
“Inga misstag” påminde han sig själv. Han fortsatte att stirra på skärmarna, mer fokuserat än förut. En skärm fångade hans intresse. Mönstret i koden på just den här skärmen hade ändrats till något han aldrig sett förut. Han studerade det ingående och försökte reda ut vad det betydde. Han stelnade till när han insåg kodens innebörd. Han skakade på handen när han tryckte på den röda knappen lite till höger om alla andra knappar på kontrollpanelen.
(fortsättning följer...)
/L
Kommentarer
Trackback